Sommarlängtan

När solen har gått opp bakom trädkronans topp

Och vågorna klucka invid strand

Då hör jag hur båten lägger ut från land

Och i fjärran skriar en mås

//: Det är dit som jag längtar, det är där jag vill bo

vid fjärdarnas lugnande strand ://


Ibland kobbar och bland skär, mången fiskare har där

Gått stigen som leder ner till sjön

Och på en liten holme där ligger stugan kvar

Sen jag var ett litet barn


När jag sitter här i stan på ett rum en regning kväll

Då tänker jag på stugan där på ön

Fast vägen den är lång är mina tankar där

Vid fjärdarnas lugnande strand

//: Det är dit som jag längtar, det är där jag vill bo

vid fjärdarnas lugnande strand ://


Ibland kobbar och bland skär mången fiskare har där

Gått stiger som leder ner till sjön

Och på en liten holme där ligger stugan kvar

Sen jag var ett litet barn

 Blekinge-sången     

(Av Andreas Andersson Påhlsson, Ungskär)

1. Jag sjunga vill en liten sång, som handlar om mitt land
ty jag är född i Blekinge; och bor invid dess strand.
Vid denna strand min vagga stått; där har min barndoms dagar gått
I Blekings sköna land
vid Blekings sköna strand

2. Visst har jag prövat mången gång, på både ont och gott
ty plöja havets vilda våg, det varit har min lott.
Men vad gör det när man är kär uti sitt fosterländska skär
I Blekings sköna land
vid Blekings sköna strand

3. Och mången ungdomsvän så huld har vuxit vid din strand
Men dock med åren har han gått långt bort till fjärran land.
Men minnet dock tillbaka gått och snart så har han åter stått
I Blekings sköna land
vid Blekings sköna strand

4. Hur skönt i sommarkvällens stund få sitta vid din strand
och höra näktergalens sång som gästar i vårt land
och tusen fåglar melodi som spelar där så glad och fri
I Blekings sköna land
vid Blekings sköna strand

5. Och så du hav du blåa våg, vad skatter du oss ger
ty fiskar utav tusen slag man i ditt vatten ser
och mer man hämtar år från år, men ändå lika rik du står
I Blekings sköna land
vid Blekings sköna strand

6. Mot dryckenskapens hemska flod, som flyter i vårt land
giv nykterhetens kämpamod att mer gå dristigt fram
och höja fanan högre än; vi skall besegra fienden
I Blekings sköna land
vid Blekings sköna strand

7. O Gud bevare du vårt land, vår fosterbygd i Nord
och giv att endräkt, frid alltmer, bland oss må bliva spord
Förtag du krigets hemska makt, låt fred få råda i vår trakt
I Blekings sköna land
vid Blekings sköna strand

Vi i kväll har hamnafest

båd från öster och från väst

har vi samlats här vid sundet och vid fjärden

Ty vem tar livet ljust och glatt

fast det blåser dag och natt?

Jo det är folket uppå öarna och skären


Våran ö är ganska stor

men vem är det väl som tror

att vi inte trivs som Olle ibland bären

för vi har ål och vi har lom

uti kroppkakorna som

görs bland folket uppå öarna och skären


Men när havet lite ger

Allting grått och trist sig ter

Men vem av oss är ej glad till karaktären

Lyckan vänder sig nog snart

Ingen blommar blott och bart

Här bland folket uppå öarna och skären


Vi kan sticka, klofta, ro

binda ryskor må ni tro

både du och jag och Aina i affären

fånga gäddor, fånga lax

båd med lina och med sax

det kan folket uppå öarna och skären


Sven och Lennart det är två

sjömän som förstår sig på

både longitud och latitud och bäring

Med dem åker man till stan

Båd i stiltje och orkan

Det gör folket uppå öarna och skären


Jönsson är en trevlig man

ej med pjäser skjuter han

han den bäste är bland Lungskärsmilitären

när vi ringer upp till land

han oss hjälper komma fram

hjälper folket uppå öarna och skären