Ungskärs by
Ungskär som skärgårdssamhälle har mycket gamla anor. Innan fast bebyggelse etablerades på 1600-talet var ön bebodd
under jakt- och fiskesäsong vår och höst. Så småningom utvecklades ön till ett centrum för handel och kommunikation i Östra skärgården. Här fanns affär, skola, kvarn, telegrafstation, poststation och väderstation.
Längs den garanterat bilfria byvägen passerar man hus med historier att berätta:
Växeln – telehistoria
Förr kopplades alla telefonsamtal manuellt och telefonstationer växte upp överallt. Telefonstationen på Ungskär togs i bruk i “Posta Pelles” hus 1932. Dottern Sally skötte växeln fram till 1957. Då började Maja-Lisa Nordström som föreståndare. Biträdande föreståndare var Knut Andersson. Ungskär och grannöarna hade 73 abonnenter och det gällde att känna till alla. Man kunde behöva koppla till “Viktor på backen” eller “Amiralen på Inlängan”. Man fick också veta om personen i fråga var hemma. Ibland ringde man till växeln och talade till exempel om att “jag ska bara gå ut och ge grisen mat, är inne om 10 minuter”. I en tid när telefonnumren bara blir längre och längre kan minnas när Ludvig Magnusson i affären lyfte på luren och svarade "Tre".
1967 automatiseras de sista av civilisationens utposter i södra Sverige: Ungskär och Utklippan. Den 27 juni kopplar Maja-Lisa det sista samtalet. Cirkeln är sluten: Utklippan var bland de första platserna som fick telegrafförbindelse redan 1836 då man fick en optisk telegraf. Nu är man alltså sist med automatiseringen.
Skolan
Utanför den egentliga byn ligger skolan som byggdes 1870 som ett resultat av öbornas engagemang för att förbättra undervisningen. Eleverna kom från Ungskär och grannöarna. På övervåningen i skolan bodde läraren. På 1970-talet blev elevantalet för litet och skolan fick läggas ner.
Affären
I affären fanns allt. Mat, allt från fotogen till pottor, mjöl. kläder, förkläden, handdukar prydnadssaker, ljusstakar, parfym, krokar och rev, verktyg . I affären fanns det mesta man behövde, man behövde sällan åka in till stan. På tisdagar och torsdagar kom det färskvaror och varje dag bröd från Torhamn. Hit kunde folk från de andra öarna ringa in beställningar som skickades med postbåten. När de sedan kom för att betala fick de en påse karameller.
Affären pyntades till julskyltningen, då plockades det fram en kartong med julpynt, ett klockspel klätt i grönt med guldklocka i mitten och rött band och bomull i fönstret, några bonader och lite glitter. Sen plockade man fram allt som skulle säljas.
Klapparna slogs in vaxat julpapper, kraftigt med snören, det blev fina paket.
Affären var en samlingsplats dit alla kom men på 70-talet las den ner som så många andra butiker på landet.
Missionshuset
Missionshuset är varsamt renoverat av intresseföreningen som nu också äger huset. Det byggdes på 1800-talet som affär och bostadshus men blev i början på 1900-talet missionshus och samlingslokal för nykterhetslogen Skärgårdsfacklan. Huset används för möten och andra arrangemang. - operaföreställningar, konstutställningar och andra kulturevenemang. Altartavlan är målad av Ivar Gustafsson, skärgårdens målare framför andra. På tavlan kan man känna igen några av Ungskärs invånare från gamla tider, bland annat konstnären själv.
Posten
Posten fanns först i "Posta-Pelles" hus där sedan telefonväxeln placerades. Kontoret flyttades senare till ett hus alldeles bredvid norra hamnpiren. I många år var Harry Petersson föreståndare. Lars Svensson körde postbåten och senare övertog sönerna Lennart och Allan posttrafiken. När posten lades ner ersattes den av sjöbrevbärare och länge hade Allan Svensson uppdraget. Med postbåten kunde man också få livsmedel levererade från affären på Ungskär och fastlandet. Numera sköts postgången av skärgårdstrafiken och fortfarande kan man få mycket service - inklusive livsmedelstransporter från fastlandet.